För ett par månader sedan så passerade jag ett tivoli när jag skulle besöka en bekant i utkanten av stan. Det var inte en nöjespark i stil med Liseberg eller Grönalund, utan ett sådant flyttbart nomad-spektakel de hade slagit upp på en parkering utanför Willys. Jag började minnas tillbaka till min egen barndom, hur spännande dessa tivolin såg ut att vara, men hur katastrofalt uttråkad man var efter sju minuter. Jag stannade inte för att inspektera vidundret, utan fortsatte promenera längst sidan. För har man sett en - så har man sett alla.

När jag väl hade passerat tivolit helt och hållet så möttes jag av tre stycken ungar som kom springandes i full fart. De sprang mot tivolit så fort deras ben kunde bära och skrek av förtjusning. Men när ljudet från deras tjoande hade mött upp och dränkts av oljudet från tivolit så fann jag mig själv stillastående, med en känsla av ensamhet och avundsjuka. Jag var avundsjuk på deras lättroade hjärnor. I det ögonblicket ville jag vara sex år gammal igen. Antingen det, eller efterbliven. Och nu talar jag om mental efterblivenhet, inte dokusåpa-efterbliven.

För jag antar att jag alltid har avundats de mentalt handikappade/ efterblivna. Ända sedan jag flyttade hemifrån och blev tvungen att göra saker själv. Man ser dem ibland när man är ute på stan, CPn som vi kallade dem för när vi var yngre. Och de ser alltid så saliga ut. Glada och bekymmerslösa. Det är inte många gånger i livet man känner sig så pass glad, som de ser ut att vara. Och jag vill också känna mig bekymmersfri och hamna i total extas vid synen av en traktor.

På högstadiet hade vi en tjej med Downs i parallellklassen. Jag kan än idag minnas ljudet hon krystade fram varje gång hon blev glad. Vilket var ofta. Det var som ett lågt tjut som lät att komma från näsan, svårt att beskriva. Anledningen till att jag minns detta, är för att tidigare idag så hörde jag mig själv utstöta exakt samma ljud när jag bläddrade igenom Elgigantens reklamblad. För tanken på att köpa en massa onödigt skit jag egentligen inte behöver - fick mig att producera ett överskott av saliv samtidigt som jag utstötte ovannämnda ljud.

Jag kom just på en sak. Om jag struntar i att betala hyran denna månad så kan jag handla en massa saker. Sen när jag får en påminnelse så är det bara att ta ett sms-lån. Det blir ju asbra. God jul för fan!