Mentalisten
Anledningen att jag inte har skrivit på ett tag är för att jag har streck-tittat på hela första säsongen av The Mentalist. Det är folk som har tjatat om serien länge nu och jag såg att den fått höga betyg på IMDB.com (8.3/ 10). Men om jag ska vara ärlig förstår jag inte riktigt vad tjusningen med serien är. Varför är folk så begeistrade över en TV-serie som handlar om en person med Aspergers som inte kan odla skägg?
Jag läste visserligen bara A-kursen i psykologi, så det är kanske inte så konstigt att jag inte förstod nödvändigheten bakom huvudkaraktärens oförmåga att odla skägg. Men för alla er som aldrig sett serien förut, kan jag kort beskriva att det är en Deckarserie med ett överflöd av metaforer. Metaforer och referenser riktade mot människor som av olika anledningar inte har eller kan odla skägg. Men jag borde inte klanka ner på serien allt för mycket, vi människor har en tendens att regare negativt gentemot saker vi inte kan förstå. Men vad ska man säga? Allt handlar om ansikthår i den serien. Jagar de inte en skäggig typ som är misstänkt för mord, så för de dialoger som kretsar runt skägg. Till och med kvinnorna i serien missunnar männen som har skägg, varför vet jag inte.
Jag kan inte odla skägg, men mitt liv är inte förstört för det. Visst blev jag lite besviken när doktorn kom in med testresultaten och berättade att jag aldrig kommer att lyckas odla en skepparkrans. Inte ens ett getskägg. Det var många barndomsdrömmar som gick i kras den dagen. Men genom terapi och experimentell medicinering har jag lärt mig leva med det.
Det var ingen dag av glädje när jag fick beskedet, svart på vitt, att jag aldrig kommer sälja viltkött på marknader eller bli professionell hundspannsförare. Men det är ingen anledning att ge upp. Så vadå om jag aldrig kan bli sjökapten på en fiskebåt eller jobba som bergsprängare? Det finns massor med yrken där ute som inte kräver ett skägg. Jag har tittat på ett jobb som mobilförsäljare. Så det kommer nog att lösa sig.
Nu vill jag inte att någon ska se mig som en slags vardagshjälte. Jag är bara en vanlig människa som tar en dag i taget. Men förhoppningsvis har min historia inspirerat någon där ute.
Jag läste visserligen bara A-kursen i psykologi, så det är kanske inte så konstigt att jag inte förstod nödvändigheten bakom huvudkaraktärens oförmåga att odla skägg. Men för alla er som aldrig sett serien förut, kan jag kort beskriva att det är en Deckarserie med ett överflöd av metaforer. Metaforer och referenser riktade mot människor som av olika anledningar inte har eller kan odla skägg. Men jag borde inte klanka ner på serien allt för mycket, vi människor har en tendens att regare negativt gentemot saker vi inte kan förstå. Men vad ska man säga? Allt handlar om ansikthår i den serien. Jagar de inte en skäggig typ som är misstänkt för mord, så för de dialoger som kretsar runt skägg. Till och med kvinnorna i serien missunnar männen som har skägg, varför vet jag inte.
Jag kan inte odla skägg, men mitt liv är inte förstört för det. Visst blev jag lite besviken när doktorn kom in med testresultaten och berättade att jag aldrig kommer att lyckas odla en skepparkrans. Inte ens ett getskägg. Det var många barndomsdrömmar som gick i kras den dagen. Men genom terapi och experimentell medicinering har jag lärt mig leva med det.
Det var ingen dag av glädje när jag fick beskedet, svart på vitt, att jag aldrig kommer sälja viltkött på marknader eller bli professionell hundspannsförare. Men det är ingen anledning att ge upp. Så vadå om jag aldrig kan bli sjökapten på en fiskebåt eller jobba som bergsprängare? Det finns massor med yrken där ute som inte kräver ett skägg. Jag har tittat på ett jobb som mobilförsäljare. Så det kommer nog att lösa sig.
Nu vill jag inte att någon ska se mig som en slags vardagshjälte. Jag är bara en vanlig människa som tar en dag i taget. Men förhoppningsvis har min historia inspirerat någon där ute.
Kommentarer
Postat av: Micke
Skyddskägg är ett måste inom vissa yrken, ex.vis ovan nämnda Bergsprängare.
Trackback
