Under den senaste tiden har jag haft funderingar kring det här med att skriva böcker. Allting började växa fram som en idé efter att jag fick veta att en gammal bekant till mig, Andreas Johansen fått en bok publicerad. Högerregeringen 2006-2010 heter den, och innehållet verkar stämma överens med titeln.

Så förra veckan beslöt jag mig för att lägga alla mina andra projekt på hyllan och fokusera all energi på min framtida bok. Dock så vet jag inte om mitt plötsliga karriärsbyte härstammade ur inspiration, eller lekfull rivalitet. Skit samma, det får min stödgrupp avgöra nästa vecka, jag bestämde mig i alla fall för att bli en författare. Allt jag behövde nu var något att skriva om. Argh! Så nära, men ändå så långt bort.

Jag satte igång med att spåna på ett tema eller en handling, bara nånting intressant att skriva om. Jag ängnade en stund till att reflektera över mina egna intressen och överväga mina (många) brister mot mina (få) styrkor. Sen mitt i allt fick jag en snilleblixt. Varför inte börja min karriär med att översätta ett tidigare känt verk från engelska till svenska? Jag tyckte att det lät som en utomordentligt bra sten att börja på. Men efter ett par timmars research insåg jag att de flesta kända böcker redan blivit översatta från engelska till svenska, eller vice versa. Jag kände mig en smula nedslagen och förtvivlad, för idén kändes verkligen så bra.

Tillslut blev jag så pass desperat att jag faktiskt lekte med tanken att översätta en bok från finska till svenska. Men problemet med den idén är att nästan all finska jag lärde mig som barn, har i dagsläget mer eller mindre helt glömts bort. Uppskattningsvis, om jag gissar lite vilt, skulle jag nog säga att mitt finska vokabulär i dagens läge består av ett trettiotal ord samt ett par vardagliga fraser. Men jag gav inte upp idén helt och hållet, för sen tänkte jag att med ett så begränsat ordförråd kanske man i alla fall skulle kunna översätta en barnbok på 35 sidor. Eller liknande. Men jag insåg väldigt snabbt att av de få ord jag kan, så är de flesta svordomar eller andra runda ord. I fotbollstermer kan man säga att det blev stolpe ut!

För om vi ska vara ärliga med varandra så kommer man inte så långt när ens kunskaper om ett språk är begränsat till fraser som "Vad är klockan?", "God morgon" och "Dra åt helvete". Synd bara att de få ord jag förstår aldrig hamnar i samföljd i en och samma mening, för då skulle jag kunna framstå som ett lingvistiskt geni. Men för att det ska vara möjligt så måste ett finskt fyllo svära upprepade gånger medan han/ hon pratar osammanhängande om saker som mjölk, bastukorv och cyklar, sedan fråga mig vad klockan är och avslutningsvis be mig dra åt helvete. Men det blir ju så sällan att jag träffar mina släktingar (eller Nikke Vanha).

Vid det här laget kändes allting ganska tungt och hopplöst. Men när allt såg som mörkast ut fick jag den mest briljanta idén någonsin. Alla bitar föll plötsligt på plats. Jag satte genast igång med att skriva ett utdrag till min framtida bok som kommer att heta Momeinon Kokamompopfof. Nästa vecka blir det att skicka ut smakprov till diverse bokförlag. Sen är det bara att luta sig tillbaka och vänta på att budkriget ska börja.