Varje stad har sina speciella områden, och jag är säker på att jag inte är ensam om att göra en snabb och preliminär utvärdering - första gången jag vandrar i ett främmande kvarter. Det är ett sätt för mig att undvika framtida överraskningar. I vissa kvarter kan man se cyklar stå ute vid dörrarna under natten, och i vissa är det mer vanligt att se herrelösa hundar som parar sig på gräsmattorna. I det sistnämnda kan det t.ex vara smart, att under vissa tidpunkter på dygnet, inte skylta med sin sprillans nya iPhone.

Men igår promenerade jag igenom ett område i Göteborg, som faktiskt kändes så pass tvivelaktigt, att jag la min hand över ländryggen och hukade mig smått framåt medan jag gick. Jag utstötte oregelbundna läten av ansträngning, i hopp att jag förmedlade signaler om att mina inre organ var i dåligt skick. Det var inte min nya HTC jag var bekymrad över, det var mina njurar jag var orolig att bli av med innan jag nått min slutdestination.