När jag var yngre så älskade jag att busplinga och busringa. Jag antar att jag föredrog busplingning just för att det fanns ett större element av fara i att plinga på någons dörr och springa därifrån, i jämförelse att ringa någon med telefon. Likt en elitsprintare utvecklade jag min teknik till perfektion. Jag planerade min flyktväg noggrant. Skulle jag t ex springa (kubba) åt vänster, så positionerade jag mig bredbent och gungade lätt fram och tillbaka. När det kändes absolut rätt så plingade jag på dörrklockan exakt samtidigt som jag hade större delen av min tyngd på den högra foten, och knuffade ifrån så att jag var i full färd, i riktning från främlingens dörr. Sedan mötte man upp polarna utanför huset och asgarva (asflabbade) resten av kvällen.

Nu på äldre dagar har jag börjat sakna den aspekten av min barndom. Så jag har utvecklat min egna busplingning online. Det krävs minst lika mycket planering och färdighet. Det här är vad jag brukar göra då och då: Först väntar jag tålmodigt medan jag övervakar chatten på Facebook, jag tar inte bara någon på måfå. Sedan när rätt person kommer online så väntar jag 1-2 minuter och sedan skriver jag "pling pling!" i ett meddelande till dem. Och innan de ens hinner svara mig så loggar jag ut från Facebook, fort som attan, stänger av datorn med strömbrytaren och avslutar mitt abonnemang hos min internetleverantör. Allt detta innan personen i fråga ens hinner svara på mitt meddelande. Sedan brukar jag ligga och asgarva (asflabba) i timtal.

Good times (mysiga tider)!